Kul grej!

Vad lustigt att det är så roligt med nya grejer. Idag har jag införskaffat en ny mobil. Den förr-förra försvann mycket mysiskt och återfanns 3 månader efteråt under en låda papper i bokhyllan. Jag har svårt att tro att jag själv lagt den där.

Den mobil jag införskaffade i maj blev endast 3 månader gammal då Lillkillen markerade att den låg på golvet med att ställa sig på den.

Nu har jag som sagt idag införskaffat en ny telefon, en smartphone. Jag hoppas den är smart nog att försvara sig mot mina små rara änglalika barn.

Konstig tideräkning

På Facebook har jag lagt till en finess som håller koll på antal dagar kvar till jul.

Igår (söndag) när jag tittade var det 58 dagar kvar.

Idag (måndag) är det 56 dagar kvar.

Detta gör mig lite förvirrad. Har jag missat att den nya regeringen, i sin beslutsiver, har petat in en extra dag mellan söndag och måndag som jag missat?

Eller håller jag på att tappa greppet fullständigt?

Julförberedelser

En del av min glädje av julförberedelser ligger i att min väninna på Öland (vi kan kalla henne Leena) brukar skrika så fort jag nämner jul.

Men i år verkar hon ta det väldigt lugnt, vilket inger mig lite i en känsla av antiklimax.

Nåja, jag får väl fira jul för min egen och familjens glädjes skull då.

Resa bort

I dag ska Gubben resa bort. Långt bort! Ända till Helsinki på konferens om antivirusprogram med ett gäng med andra likasinnade dataexperter som han själv.

Om ni är det minsta lik mig tycker ni också att det låter oerhört spännande och upphetsande. NOT!

Nä, kom igen Gubben! Spa, massage, ansiktsmasker. Det är grejer, det! (eller....?)

Hästar

Idag visade Lillkillen att han minsann också ville klappa hästar. Vi knallade iväg till stallet som ligger några hundra meter från vårt hus. Där finns ju Thruma, min gamla trotjänare, som de nya ägarna är villiga att låna ut för lite borstning och gosning.

Men väl framme vid stallet kom Lillkillen ihåg att hästar är rätt stora djur. Hästarna själva var rätt nyfikna på honom, de känner nog att han är lite "speciell". För att hålla sin stolthet beslöt Lillkillen att vi skulle gå hem igen. GENAST!

Men det var en skön höstpromenad.

Nedräkning

Genom ett litet tilläggsprogram i Facebook kan jag se nedräkningen till jul.

Jag kan meddela att idag, söndagen den 28 oktober, att det är 58 dagar kvar.

Städat

Å, vad skönt det var att komma ner för trappan och se att det var städat här nere. Gubben och jag hann med att plocka lite extra vid veckostädningen och det gör sån skillnad.

Vårt mål är att ta en liten yta varje dag för att se hur hela huset ska skina så småningom.

Egentligen vet vi att det är en ojämn kamp som vi troligtvis kommer att förlora, men envisa som vi är gör vi ett försök ändå.

Det är som fattigdomen i världen: Man kan ju inte låta bli att försöka bekämpa den, även om man vet att det är mycket, mycket svårt.

Stackars Lillasyster

Stackars Lillasyster! Hon hann inte somna ikväll innan hon började kräkas.

Vinterkräksjukan har slagit till på Stenkastet.

Givande dialog

Detta kunde man höra i skoaffären på Gränby under förmiddagen:

Mamman: De här vinterstövlarna är väl jättefina?
Flickan: Nej!
Mamman: Men de här då?
Flickan: Nej!
M: Men titta på de här! De var ju supersnygga!
F: Nej! Nej! Nej!
M: Tycker du om de här då?
F: Näää!
Mamman (som gått in på Ecco-delen av butiken, dvs de riktigt dyra stövlarna): Kolla in de här. De har till och med stjärnor! Som den där sången du brukar sjunga.
Flickan: NEEEEEEEEJ!

Som ni säkert förstår var det en konversation mellan Lillasyster och mig. Vi fick åka hem utan vinterstövlar och hoppas att Lillasyster är på bättre shoppinghumör i morgon istället.

Tystnad och mörker

I morse steg Lillkillen och jag upp allra först. Det var alldeles mörkt och när jag släppte ut katterna steg jag själv ut på trappan en kort stund.

Det var alldeles mörkt. Bara någon envis solcellslampa lyste svagt från det sista ur batteriet som laddat dagen innan. Långt borta lyste ett fönster hos en granne.

Men det som slog mig var tystnaden. Det var helt stilla, inte en gren rörde sig i träden och fåglarna var naturligtvis inte uppe ännu.

Det enda som hördes var det envisa suset i min skalle från min tinitus som jag fått från min ungdoms punkkonserter.

Att fundera över

Hörde på radion att det USA vill satsa på kriget mot Irak nästa år motsvarar UNICEF´s hela budget i 108 år.

Ja, ni läste rätt. 108 år!!!

Om man skulle vaccinera världens ALLA barn, både i rika och fattiga länder (10 miljoner barn dör varje år i vanliga barnsjukdomar) skulle den kostnaden vara 2 promille av vad USA vill betala i kriget mot Irak under ett enda år.

Är det ingen som reagerar mot detta?

Att bo på landet

Att bo på landet är rätt mysigt.

Upplevelser:

Stjärnhimmel - Det finns ingen gräns på hur vacker stjärnhimmeln kan vara här ute.
Ljudet - Inget trafikbrus i bakgrunden. Däremot här man vinden susa i träden.
Vilda djur - Hjortar, rävar, grävlingar, fladdermöss, rådjur... listan kan göras lång.

Däremot ställer jag mig mer tveksam till lukten just nu. En farmare har slängt ut koskit på åkrarna.

Inomhus däremot luktar det av brasa från kakelugnen och tandkräm.

(Lillasyster har tömt ännu en tub tandkräm på övervåningen.)

Imponerande

Idag har Gubben ärligt imponerat på mig. Plötsligt plockade han ner symaskinen och började laga ett par byxor han haft sönder i helgen.

Han kunde få i tråden på rätt sätt i maskinen och kunde till och med sy både raksöm och zig-zag. Oväntat! Jag hade förberett mig på att få komma till undsättning, men det behövdes inte.

Faktiskt! Jag tycker han var duktig!

Kamoflage

Det är supermodernt med kamoflage i år. Det har även våra kissekatter insett.

Ser ni något konstigt med bilden? Inte? Kolla noga och scrolla sedan ner till bilden nedan.

Det är inte lätt att vara vilt djur på Stenkastet.

The Hives

Då och då tipsar jag om musik som snurrar hemma hos oss.

För tillfället snurrar the Hives "Tick Tick Boom".

Rätt långt från Schlagerfestivalen, I know, men vem har sagt att jag måste vara trogen den ena eller andra musikstilen?

Vart tog helgen vägen?

Jag känner mig inte ett dugg utvilad. Faktum är att jag undrar hur 17 jag ska orka en arbetsvecka.

I morgon blir det lite lugnare. Jag ska bara närvara vid ett informationsmöte med Arbetsförmedlingen på morgnen, sedan åker jag hem och tar hand om sjuka barn. (Om det nu räknas som vila)

Mest längtar jag efter en lång sammahängande ledighet, gärna då barnen är på förskola/skola några timmar per dag så att jag får några vuxentimmar för mig själv i dagsljus.

Men jag längtar jättemycket i Schlagerfinalen i Globen. Det är en ljuspunkt att se fram emot i höstmörkret.

Det jag hoppas med finaldagen:

1. Att Storasyster och jag ska få en mamma/vuxnedotter-tid och gå runt i Stockholm. Kanske något trevligt museum? Det var länge sedan. Kanske lite shopping?
2. Att jag har pengar på kontot så att vi kan äta lite god middag. Kanske ett glas bubblande vin?
3. Att pengarna också räcker till taxi hem på natten mellan Uppsala - Stenkastet

Stackars Lillkillen

Lillkillen fick svårt att andas igår kväll. Först trodde vi att det var förkylningsastma, men det visade sig vara en mycket kraftig krupp.

Det var bara att tuffa iväg till sjukhuset. Väl framme kunde man inte vara säker på att det inte var struplocksinflammation, så Lillkillen och Gubben fick sova över för observation.

Struplocksinflammation är extra farligt för det är samma bakterie som orsakar en viss hjärnhinneinflammation.

Tänk om Lillkillen hade kunnat berätta hur han mår!

Autism

"Att inte kunna förstå världen omkring sig leder till förvirring och det - tror jag - är upphovet till all rädsla. Det skapar då ett behov av att dra sig undan. Allt som minskar förvirringen, minskar också rädslan, och ytterst isoleringen och förtvivlan; på så vis blir livet lite mer uthärdligt.
Om andra människor kunde uppleva bara under några minuter hur det är att vara autistisk, skulle de kanske förstå hur de kan hjälpa oss."

(ur: Autism från insidan - en handbok av Hilde De Clercq)

Ett litet minne

En liten tanke sänder jag till min mamma som skulle fyllt år idag.

Vi har en liten bänk och vid den har jag tänt ett litet ljus.

Det ser så fint ut i oktober-mörkret och jag tänker att hennes ande finns hos oss och sitter på bänken och filosoferar och tittar på alla stjärnorna, björkarna som rör sig och granarnas siluetter mot natthimlen. Hon kanske lyssnar till ljudet av vinden genom skogen, en ensam bil på grusvägen och en häst som gnäggar på avstånd. En av korna i hagarna längre bort har en koskälla. Man kan höra den plinga ibland när vinden ligger åt rätt håll.

Jag och Storasyster satt en stund på bänken i mörkret och tittade på stjärnorna och mindes hur hon var, saker hon sa och gjorde. Funderingar vad hon hade gjort idag om hon fortfarande var i livet.

Efter dryga 4 år kan jag för första gången känna att man kan sakna utan att det gör så förskräckligt ont.

Men det är fortfarande otroligt tomt...

Vad händer den 15:e mars 2008

Vad händer den 15:e mars 2008?

Min storasyster på Gotland har antagligen en kvalificerad gissning, men det är inte just det jag tänker på.

Vad kan det vara?

Jag och Storasyster kommer att vara mycket engagerade både psykiskt och på fysisk plats. För första gången fysiskt.

Ledtråd finns även i inläggen nedan.