För er som vill förstå lite hur det är att leva med ett autistiskt barn rekommenderas följande bok: Freds bok av Maud Deckmar
Man får en otrolig kraft att orka. När jag läste den kändes det som om hon skrev om vår lilla familj.
"Han mötte sällan någons blick, inte ens min. Det kändes så svårt att min som vägrade mig också detta, att se på mig. Var han besviken? Jag tog ibland hans lilla huvud i mina händer i ett mjukt grepp om hans kinder, för att han inte skulle kunna vända bort ansiktet. Men då sänkte han sina ögonlock istället eller tittade åt sidan. Jag kunde inte tvinga honom att möta mina ögon. Han ville inte kramas, och inte heller bli kramad. Jag fick inte ta i hans händer, men det hände ibland att han kom till mig och tog i mig. Då var det alltid bakifrån. Jag älskade honom på alla sätt och ville att han skulle älska mig. Älska mig så att jag märkte det. Men han stängde dörren och låste grinden. Jag fick lova att älska ensam så länge."
Jag trodde jag var ensam att känna tomheten att älska ett barn så mycket så man kan spricka och inte känna kärleken tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar