För någon vecka sedan skrev jag om en mammas förtvivlade sorg när hon förlorat sitt funktionshindrade barn.
Hennes berättelse finns i texten: I längtan somnar jag
Idag läste jag i Aftonbladet.se om några föräldrar som i sin förtvivlan efter att deras svårt funktionshindrade barn avlidit själva hoppat från en klippa och tagit livet av sig.
Jag tror ingen kan föreställa sig upplevelsen att satsa allt man har att ge till sitt barn och sedan se barnet dö.
Hur överlever man?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar