En helt vanlig söndagmorgon i juni kan man från vårt köksfönster se en dovhjort. Denna dovhjort är förknippad med hatkärlek.
Dels är det ju väldigt få förunnade att få se en hjort på nära avstånd, å andra sidan vill man ju gärna ha sin trädgård i fred för dessa hungriga odjur.
Men det är otroligt svårt att hata något som är så utstuderat vackert.
7 kommentarer:
Oj så nära! Sådana där har vi inte hos mig...
Man kan till och med se när den sväljer. Då ser man hur matklumpen glider nerför halsen i matstrupen.
I år ser jag inga fästingar på den, men det har ju å andra sidan inte varit fästingväder på några veckor.
Men i ärlighetens namn satte jag också på telezoom-objektivet till andra bilden.
Då kommer man lite närmre...
Dom är ju så underbart vackra. Våra hjortar på ön hålls i inhängnad för att kungen skall ha bra tillgång till viltet när kusinerna från England kommer på besök med bössorna.
Anonym-->Är hjortarna fastbundna under jakten också?
Men Elin, lite moral har dom väl... och inhängnaden är rätt stor, men vilka vilda hjortar har en skötare som ser till att under tuffa vintrar finns det mat att tillgå...
Hej!!
Superfina bilder Elin!
kram
artistsisi.blogg.se
Skicka en kommentar