Vi är rätt morgonpigga av oss. Inte för att vi väljer frivilligt, kanske, men med våra småttingar blir det så automatiskt.
Några som uppskattar att vi är uppe med soluppgången är katterna. När jag öppnade dörren för att släppa ut dem i morse slog en ljudvägg av fågelsång mot mig.
Katterna stod som förstenade på trappan och funderade på i vilken riktning de skulle gå.
lördag, april 15, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar