Redan vid lunch kände jag att något inte var som det ska. Jag orkade inte äta ordentligt och jag kände mättnad alldeles för fort.
Efter någon timme ringde Gubben på mobilen och berättade att Lillasyster kräktes i bilen hem.
Tjenare!
Nu mår jag jätterisigt. Jag fryser och huttrar och mår illa.
Visst är det synd om mig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar