Luciafirande

Det är något med Luciafirande som får mig att gråta. I år är det lite speciellt med SVTs Luciafirande. (Det går att se på det i repris via SVT Play)

Stundom var det lite svårt att höra vad de sjöng, för Lillkillen "guggade" och jag snyftade. Till slut sände jag upp Lillkillen till Gubben som låg kvar i sängen och drog sig.

Jag minns för många år sedan (innan Lillkillen var född) när jag jobbade på datorteket i Johannesbäck så kom några tredjeklassare och skulle fira Lucia för oss som jobbade.

Jag råkade få en stol mitt framför Lucian och under hela framförandet hade jag hela Luciatågets fulla uppmärksamhet då jag var den enda som snyftade och där tårarna flödade längst med kinderna. Det var ju inte lättare att hålla tillbaka när jag såg hur tredjeklassarnas ögon vidgades mer och mer. De som inte hade upptäckt min uppenbart rörda uppsyn fick en knuff i sidan av sina kamrater.

Efter det tillfället ser jag till att inte sitta längst fram när det är liknande tillställningar.

Man vill ju inte verka blödig...