Gott Nytt År!

Lillasyster släppte loss med fingerfärg under eftermiddagen. Härligt!

Inte lika härligt tyckte morsan (dvs jag) när det var dags att sanera. Det fanns färg på bord, stolar, väggar, golv och vi ska inte prata om hur badrummet såg ut.

Men genom Lillasyster sänder vi en hälsning:

Stenkastet önskar alla läsare ett Gott Nytt År!

Vi ses nån gång nästa år, eller så...

Spännande

Idag var det spännande att gå på motionspromenad med min Nike+.

Under den härligt frasande snön låg då och då blank-is och lurade. Detta gjorde promenaden lite nyckfull, men jag fick glada tillrop av min "personliga tränare" som gladde sig åt att jag hade snabbare takt än vanligt när jag gick.

Det berodde snarare på att jag tog kortare steg för att motverka att marken skulle glida undan mina fötter. Gångstilen liknade mer en pingvins promenad.

Motionsmusiktips idag:

Perssons Pack - Kanonerna vid Brömsebro (kunde inte hitta någon länk på nätet till den)
Typ allt med Broder Daniel (förutom Luke Skywalker)
The Jam - Standards

Laddar

Det är alldeles tyst och stilla ute.

Här ute i Björken har man varit duktig och inte börjat skjuta raketer och smällare i förväg. Vi får se hur det blir idag.

Till kvällen ska vi smaska ordentligt, för ett av mina 2 nyårslöften är att vara sockerfri i en månad. Det blir alldeles lagom inför att jag ska delta i Globen och Working Life 2010 den 4 februari under programpunkten "Bredda Vägen".

När jag varit sockerfri tidigare har jag i snitt gått ner 1,5 kg/vecka. Det är vad jag behöver för att komma i form.

Tillsammans med min iPhone och Nike+ så ska det gå vägen.

Har ni några löften inför nästa år?

Stjärnor

Ikväll tindrar stjärnorna extra vackert och månen lyser som aldrig förr.

Jag vet varför...

Teater Blanca

Jag tycker om att läsa och höra om bra verksamheter för personer med funktionsnedsättningar.

Extra glad blir jag när det är i Uppsala kommun.

Teater Blanca - Mer uttrycktfullt än normalt

Livskvalitet

Idag, innan det ljusnat, gav jag mig ut på en motionsrunda med min iPhone och Nike+.

Gubben gav upp ett litet kvävt skrik när han såg mig innan jag gick ut.

-Skynda dig iväg innan jag blir blind!

Vad menar han med det? :o)

Det var verkligen härligt ute, inte alls kallt, men tyst och stilla.

När jag närmade mig Bälinge började det ljusna på allvar och himlen blev lila som kontrast till bebyggelsens oranga gatubelysning. (Tyvärr syns inte färgerna så bra på fotot, iPhonen är inte så bra kamera, tyvärr.)

Nike+ väljer musik åt mig och vilken bra smak den har! I ögonblicken när jag tänkte att det var så vackert med alla färger, tystnaden och knarret under mina skor så började Elvis Presley - A Little Less Conversation och jag släppte loss med några sköna dance-moves.

Tur det inte var så många ute!

Musiktips för motionspromenader:

The Jam - Tales From The Riverbank: Bra att få upp lite tempo

Broder Daniel - Shoreline: Bra att ta långa steg till

Elvis Presley - A Little Less Conversation: När man börjar tappa tempo och ork får man ny kraft.

Jag längtar redan till nästa motionspass!

Nu går det mot sitt slut

Ja, julskinkan alltså.

I år har den slunkit ner extra lätt för den nya Fyrissenapen är kanongod till julskinkan.

En mycket trevlig överraskning, för jag köpte den först för att vara "lojal" mot den lokala senapstillverkaren.

Det blir ingen uppoffring att fortsätta köpa denna smarriga senap.

Nya tag

Idag ska jag kalibrera min Nike+.

Ni undrar kanske vad det är?

Det är en sort stegräknare/personlig tränare som man kopplar till sin iPhone.

Man måste först kalibrera den så den räknar längden på stegen rätt, etc. Sen kan jag lägga upp träning utifrån kondition, avstånd, antal kalorier som ska förbrännas, etc. Allt efter mitt eget musikval.

Nu dj*klar ska jag få ordning på formen.

Svårt

Igår kväll tog jag avsked från en av mina bästa väninnor.

Hon har varit sjuk länge, men nu är det dags för henne att gå vidare.

Det samtalet var en av de svåraste saker jag gjort, men jag är ändå lite glad för hennes skull att hon ska få ett värdigt slut på all smärta hon gått igenom under hösten.

Nu glimmar ett tänt ljus i skogskanten på Stenkastet och på stjärnhimlen glittrar stjärnorna så fint för en själ som snart släpper taget.

Julklapp

Nu är julklappen fixad till kaninen Stig. Den 7e januari ska det bli "snipp-snipp".

Gubben säger att trots att det är en mycket bra julklapp, så avstår han den gärna för egen del.

En liten gubbe

Lillkillen har problem att hålla sina byxor uppe. Det är rätt jobbigt när längden på byxorna även ger en viss bredd i midjan.

Inga bälten i världen har lyckats att hålla Lillkillens byxor på plats. Tvärtom verkar de av bältets tyngd bidra tyngdkraften. En brevlåda kan vara gulligt på små söta barn (och Lillkillen ÄR verkligen söt) men ibland är det också skönt att inte behöva lufta rumpan i alla möjliga och omöjliga situationer.

Ja, ni förstår säkert.

Idag satte vi på hängslen på Lillkillens byxor. Jag är tveksam till att fortsätta använda hängslen på grund av

1. Han förvandlades mycket raskt till en gubbe. Om han ska fortsätta använda hängslen måste vi hitta tuffa hängslen och inte i gubbmodell. Risken kan också bli att han ser ut som en skinhead och det vill vi ju inte heller.
2. Byxorna skär upp i rumpan. Det ser inte skönt ut.
3. Byxorna skär även upp i fram. Det ser inte heller skönt ut.

Men Lillkillen verkar nöjd.

Det är säkert skönt att slippa vårt tjat att dra upp byxorna. Dessutom har han numera en hand ytterligare att göra "bus" med. (Den hand som tidigare varit upptagen med att hålla byxorna uppe)

Roligt!

På fredag släpps andra programmet av Radio Fyris.

Roligt!

Det går att lyssna på via deras hemsida: www.radiofyris.se

Mitt jobb

Dagar som denna är jag så himla glad att jag har det jobb jag har.

Viktigt uppdrag, trevliga kollegor, tydliga mål, svängrum och utmaningar.

Feels nice!

Måndag

man vet att det är måndag när man ska åka till tandläkaren med en ilsken Lillasyster och upptäcker att Gubben åkt in till jobbet med bilnycklarna.

Vi får verkligen hoppas att detta är bottenkänning på veckan och att den bara kan bli bättre.

Luciafirande

Det är något med Luciafirande som får mig att gråta. I år är det lite speciellt med SVTs Luciafirande. (Det går att se på det i repris via SVT Play)

Stundom var det lite svårt att höra vad de sjöng, för Lillkillen "guggade" och jag snyftade. Till slut sände jag upp Lillkillen till Gubben som låg kvar i sängen och drog sig.

Jag minns för många år sedan (innan Lillkillen var född) när jag jobbade på datorteket i Johannesbäck så kom några tredjeklassare och skulle fira Lucia för oss som jobbade.

Jag råkade få en stol mitt framför Lucian och under hela framförandet hade jag hela Luciatågets fulla uppmärksamhet då jag var den enda som snyftade och där tårarna flödade längst med kinderna. Det var ju inte lättare att hålla tillbaka när jag såg hur tredjeklassarnas ögon vidgades mer och mer. De som inte hade upptäckt min uppenbart rörda uppsyn fick en knuff i sidan av sina kamrater.

Efter det tillfället ser jag till att inte sitta längst fram när det är liknande tillställningar.

Man vill ju inte verka blödig...

Sovmorgon

Idag har hela familjen sovmorgon.

Jag vaknade först (05.40) och det, mina vänner, är länge för min del.

Lillkillen sov till 06.05 och vill dra sig lite till.

Julklappstips

Gubben har inga julklappsbekymmer. Åtminstone inte till kaninen Stig.

-Han ska få en kastrering i julklapp!

Jag: -Är det en bra julklapp?

Gubben: -Ja, det är det.

Jag: -Då ska du också få det av mig i julklapp.

Sen var den julklappsdiskussionen över. Gubben har varit rätt snäll och inte alls så där tjurig och envis som han brukar sedan dess.

Han vill nog att Tomten ska vara snäll mot honom.

Stolleprov

Idag när jag kom hem låg ett brev från ett stort företag i Uppsalaområdet.

Då jag själv är anställd i detta stora företag och förväntas vara lojal i alla lägen så väljer jag att inte nämna företaget vid namn.

Hur som helst: I detta brev finns klagomål från sophämtningen. De anser att det är trångt när de ska hämta sopor hos oss.

När vi satte ut våra soptunnor vid inflyttningen sände vi in kartor och detta stora företag godkände detta och det har fungerat väldigt bra de 5 år vi bott här.

Nu däremot, vill det stora företaget att vi ska göra en vändplan med 18 meter i diameter.

Till saken hör att vi bor mitt i skogen.

Ska vi göra en vändplan på 18 meter i diameter mitt i skogen?

Detta är något man ibland brukar läsa om i kvällsblaskorna, men man tror ju aldrig att det ska hända en själv.

Stolleprov kallar jag det, trots att jag själv är anställd i detta stora företag i Uppsalaområdet.

Mörker

Man orkar inte mycket när en av ens bästa väninnor ligger för döden.

Då är det mest mörker.